Abbie is back!

Förra veckan så kom Abbie tillbaka efter sina 2 veckors uppehåll.
Det var underbart att få träffa henne igen. Som jag skrivit tidigare så är hon reserverad av sig och nästan lite överdrivet undergiven. Mitt hjärta klappar lite extra just för dessa hundar. Kanske mitt modershjärta som talar att jag vill hjälpa, att jag är inte farlig. Jag har varit sådan sedan jag var liten. Har alltid haft hundar omkring mig och vi har alltid haft hundar hemma. En gång så fick pappa ta över en skygg och arg tik. Arg är kanske inte rätt ord, men hon högg (i luften) om man kom för nära. Speciellt när hon låg i sin soffa i hallen. Hon var gammal när hon flyttade in. Alldeles vit runt nosen. Hon hade helt klart inte blivit rätt behandlad där hon tidigare hade bott. Mamma var livrädd för denna hund. Passa hette hon. Jag jobbade till mig ett förtroende som gick rakt in i hjärtat på både henne och mig. Jag kunde sitta tätt intill henne i soffan och även sitta ansikte mot ansikte och titta henne i ögonen och pussa på henne. Det var fint att veta att hon till sist fick komma till ro de sista åren hemma hos oss och få känna sig älskad ♥
På något sätt påminner Abbie lite om denna Passa. Just den här typen av hund.
Förra veckan så imponerade hon stort. Jag tänkte att jag ville se hur hon funkade i lite större grupp. Tidigare har jag låtit henne gå med Molle och Bosse. Bosse har hjälpt till att lätta upp stämningen för Abbie med sin leksamma energi. Molle bryr sig inte så mycket men kan skrämma med sin storlek. Han är ju en berner sennen!
Så jag hämtade upp henne och åkte min runda för att plocka upp gänget längs vägen. För det första så var hon jätteduktig med att hoppa in i bilen. När hon sedan sattes ihop med de andra, kopplade och klara för tur, var det som om allt otäckt bara var som bortblåst. Hon tjenade på alla och ville vara en av de tre som föredrar att gå först. Hon luktade ihop med de andra och hon till och med bjöd in till lek ett par gånger. Lite extra nyfiken var hon på de små vita tjejerna Nellie och Ezter (bichon havanieserna) men de ville inte leka! Hon prövade även lyckan med Loke (bordercollie) och såklart med Bosse som aldrig tackar nej till en sådan kul inbjudan. Tråkiga hundrastaren (jag) tyckte där emot att det inte var läge med trassliga koppel och en boll med 7 hundar, så det blev ett ICKE där ;)