Vad är i hålan?

Spännande promenader idag med nya stigar att utforska. Hittade en gammal ruin i skogen där källaren fanns kvar och en trätrappa som ledde upp i ingenstans. En gång i tiden var det ett hus där trappan ledde rakt in i dåtidens verklighet. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka som bott här och hur de haft och när det kan ha varit. Ett stenkast från ruinen såg jag en stenkantad ingång under en kulle. Öppningen var som en halvmåne i en sluttning. Nyfikenheten slog till med full kraft att bara kika in lite. Jag var tvungen att ställa mig på en sten för att kunna få en glimt. Till min förvåning av vad jag fick se där inne svarade hjärtat med att slå lite hårdare. Det är ju både spännande och lite läskigt samtidigt tycker jag. Hundarna tyckte det var lite för snårigt så jag gick därför inte närmare. Inuti denna jordkällarliknande håla stod en rostig resesäng. Med spiralfjädrar och fullt utfälld som att det bara var att lägga sig i den. Ingen madrass. Hu, läskigt så vi traskade snabbt därifrån.

Det blev en hel del frön som satt sig i hundarnas päls. Värst var det på vita Ezter som jag fick plocka en stund på. Fick ändå inte bort allt.
Dagen har bjudit på en skön och stilla höstdag med frisk luft.