En pärla

Veckans första tur började med att jag hämtade upp Diesel och Loke och åkte till Nellie och Ezter för att gå i det skogsområde som finns där. Promenad började bra med frisk och härlig luft, glada hundar med mycket nyfikenhet i. Jag hade bestämt hur vi skulle gå och vi stegade över ris och överfallna trädstammar, vi gick på stigar och skulle just kliva in i ett nytt skogsområde. Jag noterade ett elstaket men trodde inte den var i bruk. Hur som helst ville jag ändå hålla avstånd från stängslet. Vi hann inte ner än gå några meter in innan Diesel hoppade högt och gnällde till. Näe! :'(
Jag stod och trasslade upp kopplet som hamnat runt lite snår, när jag hörde nästa gnäll. Jag snurrade runt för att mötas av en liten Nellie som också fått sig en pärla. Hon klätttrade på mitt ben och såg så liten ut. Usch vad det gjorde ont i mitt hjärta. Min roll är att hundarna ska känna sig trygga men jag misslyckades idag. Vi tog oss snabbt ut därifrån allesammans. Vi gick en stund bort från "olycksplatsen" som Nellie skyndade iväg ifrån med att titta bakom sig då och då så ingen el förföljde henne. Diesel skakade av sig obehaget direkt. Jag satte mig ner med alla hundar och Nellie kröp upp i mitt knä. Alla ville ha närhet. Sen gjorde vi lite godissök så de fick bryta och komma på andra bättre tankar. Efter det var Nellie åter sitt gamla vanliga jag.

Efter den första gruppen när alla var hemma i respektive hem, styrde jag bilen mot Svinninge och till den franska bulldoggen Moltke. Han klarade ju inte riktigt att gå i grupp, iallafall inte med den som jag hade att erbjuda, då han flög på de andra hundarna utan vidare orsak. Så numera går jag singelpromenader med han istället tillsvidare. Sen hoppas jag att jag får en passande grupp till honom så småningom så han får lite kompisar.
Han sköt iväg som en liten kanonkula och jag hängde gladeligen på i tempot så gott jag kunde. På hemvägen sen så mötte vi några som var ute med en liten hund. Moltke stannade och ville först inte gå för att sen skjuta iväg som den lilla kanonkula han är, haha! Det visade sig att han kände den andra lilla hunden.

Dagens sista promenad var också i en mysig skog. En riktig trollskog. Med mig hade jag Molle (bernen sennen) Bosse (jakt cockerspaniel) och Troja (rottweiler)
Troja har gått tätt ihop med de andra hundarna idag, vilket är så roligt att se hur hon njuter av det. Molle var lite väl på och luktade precis i början på henne, men då sa hon till och han gav upp. Molle lyssnar bra på de andra hundarnas signaler. Bosse var ivrig när vi kom in i skogen, som vanligt, men lyssnar när jag säger till honom och håller bra kontakt hela tiden ♡