Vart tog vägen vägen?

Ännu ett härligt bemötande av en förväntansfull Tochi. Vi gick lite på känn på nya vägar för mig. Målet var att gå mot vattnet. Längs vägen kastade vi pinne och busade. Höll på att gå heltokigt på vägen tillbaka men magkänslan valde rätt till slut.

Eftermiddagspromenaden med strävhåriga taxen Tjorven blev mycket längre och tuffare än jag trodde. Vi gick på en välbekant stig men istället för att gå till vänster, var jag nyfiken på vart man kom om man gick till höger. Åh, vad det var vackert! Här ska jag gå fler gånger, tänkte jag ♥ Sen kom den där magkänslan till mig igen och det kändes som jag och Tjorven gick raka motsatsen till vad vi borde. Efter att tittat på GPS:en och fått magkänslan bekräftad att vi kommit lite väl långt bort, så traskade vi fågelvägen mot rätt riktning. Det innebar klättra uppför mossbeklädda berg och trassla i snårig skog. Vart tog egentligen vägen vägen? Tjorven var hur nöjd som helst, trots att hon har så korta ben i förhållande till terrräng. Vid ett tillfälle kom vi till en bäck som var för bred för henne att hoppa över, så jag tog henne i famnen och klev så gott jag kunde över. Efter mycket om och men, kom vi ut på den välbekanta skogsstigen och jag måste säga att jag blev förvånad över vart vi kom ifrån. Vilken omväg!
Nja, jag håller mig till vänster nästa gång ;)